Här är en detaljerad förklaring av Wilsonformeln, även känd som EOQ-formeln (Ekonomisk Orderkvantitet). Den används för att beräkna den optimala orderkvantiteten som minimerar de totala kostnaderna för lagerhållning och beställning.
Formeln:
EOQ = √(2 * D * S / H)
Där:
- EOQ: Ekonomisk Orderkvantitet (den optimala orderstorleken)
- D: Årlig efterfrågan (den totala mängden av en produkt som förväntas säljas under ett år)
- S: Orderkostnad (kostnaden för att lägga en beställning, inklusive administrativa kostnader, transportkostnader etc.)
- H: Lagerhållningskostnad per enhet och år (kostnaden för att hålla en enhet i lager under ett år, inklusive lagringsutrymme, försäkring, kapitalbindning etc.)
Förklaring av parametrarna:
- Årlig efterfrågan (D): Detta är den totala mängden av en specifik vara som förväntas säljas eller användas under ett år. Det är viktigt att ha en så exakt uppskattning som möjligt av efterfrågan för att få en korrekt EOQ.
- Orderkostnad (S): Detta inkluderar alla kostnader som är direkt relaterade till att lägga en beställning. Exempel inkluderar:
- Administrativa kostnader för att bearbeta ordern
- Kommunikationskostnader (t.ex. telefon, e-post)
- Transportkostnader för att få varorna levererade
- Mottagnings- och inspektionskostnader
- Lagerhållningskostnad per enhet och år (H): Detta representerar kostnaderna för att hålla en enhet av varan i lager under ett år. Exempel inkluderar:
- Kostnad för lagringsutrymme (hyra, underhåll, etc.)
- Kapitalkostnad (kostnaden för att binda kapital i lagret)
- Försäkringskostnader
- Kostnader för föråldring och inkurans
- Kostnader för svinn och skador
Exempel:
Anta att ett företag säljer 10 000 enheter av en produkt per år (D = 10 000). Kostnaden för att lägga en order är 500 kr (S = 500) och kostnaden för att hålla en enhet i lager under ett år är 20 kr (H = 20).
EOQ = √(2 * 10 000 * 500 / 20) = √500 000 = 707 enheter (ungefär)
Detta innebär att den optimala orderstorleken är cirka 707 enheter för att minimera de totala kostnaderna.
När är Wilsonformeln lämplig?
Wilsonformeln är lämplig under följande förutsättningar:
- Konstant efterfrågan: Formeln antar att efterfrågan är relativt konstant över tid.
- Konstanta orderkostnader: Kostnaden för att lägga en order antas vara konstant oavsett orderstorlek.
- Konstanta lagerhållningskostnader: Kostnaden för att hålla en enhet i lager antas vara konstant.
- Inga kvantitetsrabatter: Formeln tar inte hänsyn till eventuella rabatter vid större inköp.
- Omedelbar leverans: Det antas att leveransen sker omedelbart efter att en order har lagts.
När är Wilsonformeln mindre lämplig?
Wilsonformeln är mindre lämplig under följande förutsättningar:
- Varierande efterfrågan: Om efterfrågan fluktuerar kraftigt är formeln inte lika tillförlitlig. I dessa fall kan mer avancerade metoder som säkerhetslager eller prognostisering vara nödvändiga.
- Kvantitetsrabatter: Om leverantörer erbjuder rabatter för större order bör dessa faktorer beaktas, vilket inte görs i den grundläggande Wilsonformeln.
- Långa ledtider: Om det tar lång tid att få leveranser kan det vara nödvändigt att justera orderpunkten och beakta ledtiden.
- Begränsad lagringskapacitet: Om det finns begränsningar i lagringskapaciteten kan den beräknade EOQ vara orealistisk.
Hur kommer styckepriset in I Wilsinformeln?
Styckepriset ingår indirekt i Wilsonformeln, men det syns inte explicit i själva formeln EOQ = √(2 * D * S / H).
Här är förklaringen:
- Lagerhållningskostnaden (H) beräknas ofta som en procentandel av värdet på lagret. Detta värde bestäms i sin tur av styckepriset.
Exempel:
Om styckepriset för en vara är 100 kr och lagerhållningskostnaden beräknas till 10 % av lagervärdet per år, då blir lagerhållningskostnaden per enhet och år (H) = 100 kr * 10 % = 10 kr.
Alltså:
Styckepriset påverkar direkt storleken på lagerhållningskostnaden (H), vilket i sin tur påverkar den ekonomiska orderkvantiteten (EOQ) som beräknas med Wilsonformeln.
Varför syns inte styckepriset direkt i formeln?
Wilsonformeln fokuserar på att hitta balansen mellan orderkostnader och lagerhållningskostnader. Styckepriset är en faktor som påverkar lagerhållningskostnaden, men det är inte den enda faktorn. Andra faktorer som påverkar lagerhållningskostnaden kan vara:
- Kapitalkostnad (kostnaden för att binda kapital i lagret)
- Försäkringskostnader
- Kostnader för föråldring och inkurans
- Kostnader för svinn och skador
Genom att uttrycka lagerhållningskostnaden (H) som en kostnad per enhet och år, fångar man upp alla dessa faktorer, inklusive påverkan från styckepriset.
Sammanfattningsvis är Wilsonformeln ett användbart verktyg för att bestämma den optimala orderstorleken under ideala förhållanden. Det är dock viktigt att vara medveten om dess begränsningar och använda den med försiktighet i situationer som avviker från de antaganden som formeln bygger på. I mer komplexa situationer kan det vara nödvändigt att använda mer avancerade lagerstyrningsmetoder.