Lyssna (endast på engelska):
Några av mina tidigaste minnen är när jag som barn bygger på min modelljärnväg. Jag kunde ägna timmar åt att bygga ihop denna lilla minivärld av naturtrogna byggsatser och delar i tysk superkvalitet.
Jag har alltid varit road av att bygga låtsasvärldar av olika slag. När vi var ute och lekte fick småfigurer, leksaksbilar kvistar och annat gestalta minilandskap, som jag byggde upp tillsammans med kompisarna.
Jag blev förstås introducerad till Meccano och LEGO. Detta gav nya horisonter. Systemen var uppbyggda av mindre komponenter. Det var mycket mer krävande, men gav därmed också större frihet och möjlighet att själv skapa konstruktioner. Ibland lyckade och många gånger mindre lyckade.
Senare gjorde modellflyg och modellbåtar entré och gav bokstavligt talat nya dimensioner, nu blev det möjligt att bygga modeller och styra dem i verkligheten. Modellplanen kunde man ju till och med flyga med!
Jag var tonåring på 70-talet. En fantastisk tid på många sätt. Vad gäller datorerna, så gick de från att vara jättelika mystiska maskiner i stora hallar till små burkar som man kunde ha hemma och programmera själv. På kvällar och helger jobbade jag extra på familjens dataföretag, så jag blev naturligt indragen i dateriet och programmering. Även här gick det ut på att konstruera modeller och system.
Vi gör ett hopp fram till sent 1980-tal och jag har hunnit skaffa mig en ingenjörsutbildning. Jag sitter nu som inköpsansvarig på ett läkemedelsföretag. Vi håller på att datorisera planering och styrning av inköp och materialadministration. Begreppet “Supply Chain Management” var ännu inte riktigt myntat. Vi beskriver våra processer och det nyinköpta datasystemet modifieras så att vi kan använda det som adminstrativt stöd för verksamheten.
Nu börjar jag själv förstå vilken nytta jag har av mina erfarenheter av Märklinjärnväg, Meccano och LEGO och även min ingenjörsutbildning. Företagets affärssystem är ju inte bara ett adminstrativt stöd, utan kan ju betraktas som en modell av själva verkligheten.
För mig följer ett antal intensiva år framförallt inom telekomindustrin, med kartläggning av verksamhetsprocesser och utformning av system för styrning och uppföljning, framförallt inom det som nu börjat kallas “Supply Chain Management”.
Jag jobbar i många olika projekt och med flera av de affärssystem som nu finns på marknaden. De flesta har trebokstavsförkortningar, ingen nämnd och ingen glömd. Alla har de gemensamt att de är dyra, otympliga, användarovänliga och svåra eller omöjliga att matcha till den verksamhet de skall användas för att styra.
Tanken föds att det måste gå att göra detta mycket bättre. Vi skall bygga en modell för att representera och styra verksamhet som är mycket bättre än alla de andra! Fröet till vad som skall komma att bli navichain SaaS har börjat gro.
Femton år senare, navichain SaaS är nu utvecklat och under tiden har landvinningar som ökad datorkraft, förbättrade programmeringsmöjligheter, smartphones och Internet givit helt andra möjligheter. Det blev ett molnbaserat affärssystem som är tillgängligt för alla överallt.
Konceptet vilar på principen att på ett flexibelt sätt ge användarna möjlighet att bygga modeller av sina verksamheter och kunna styra dem. Precis som en modelljärnväg eller en “Second Life”. Vet man inte hur man ska bygga modellen, så finns det färdiga delar som man kan utgå från.
De flesta verksamheter bygger ju på en samverkan med andra, såsom kunder, leverantörer och samarbetspartners av olika slag. Eftersom flertalet företag numera har någon form av datoriserat stöd, så behöver dessa någonstans sammankopplas. En naturlig följd är att detta är lättare om modellerna passar bra ihop.
Här kommer navichain SaaS in med ytterligare ett perspektiv. Eftersom navichain SaaS är byggt för att skapa en representativ modell av en verksamhet och styra den, så är det mycket enkelt att koppla ihop två modeller från två verksamheter. För den som minns Second Life, kan man säga att det är som att bygga flera delar av den verkliga världn i Second Life, och sedan koppla ihop dem.
Vi ser att det öppnas fantastiska möjligheter genom att bygga, styra och koppla ihop verksamhetsmodeller på detta sätt. Det vi nu har börjat titta närmare på är hur vi med hjälp av AI och Deep Learning kan se mönster, optimera och göra förbättringar av modellerna. Målsättningen är ju att genom modellerna identifiera och simulera möjliga förbättringar, för att därigenom kunna förbättra själva verkligheten.
Välkomna till navichain saas, vår modellvärld!